Idag var jag och Tjut på några cykelturer. På ena turen tänkte jag överraska honom så jag sa:
-Tjut, ska vi åka till ett vatten där det finns jättemånga, jättestora ankor?
Finns nämligen en liten ankdamm i närheten av oss. Vi var där förra året, med bil. Det slutade med att jag och Rut satt och skrek i bilen eftersom de där stora gässen anföll oss, typ. Jag cyklade några meter tills det slog mig vad jag hade lovat. I paniken stannade jag cykeln och fick syn på en liten skata eller vad det var och jag ropade:
-Titta Tjut där är en anka, nu cyklar vi till mormor och morfar
Tjut köpte inte riktigt detta utan skrek efter ankorna resten av vägen. Väl framme hos mormor och morfar glömdes detta bort. Men jag har en känsla som är svår att skaka av, känner mig liksom skyldig en tur till ankdammen. Någon som är villig att ta honom dit?
(Önskar att jag hade haft tid att fota skatan eller vad det var men jag var för uppstressad)
Hahaha stackars Tjut ;) Han lär väl inte bli någon fågelskådare när han blir stor iallafall hahaha
SvaraRaderaJag ska faktiskt åka till en vän i veckan och titta på ankor hihihi ska börjas i tid, Mimmi är ju knappt 7 månader men jag älskar djur :)
Kram Heleena
nja, ankor är lite läskiga ju..
SvaraRaderaHeleena - jag gillar också djur som håller sig på marken. Inte flaxar mig i huvudet. Förstår att din sötis gillar det, skulle nog Tjut göra med.
SvaraRaderaMalla - jag räknar inte med dig då. Måste vara någon som lär honom att det inte är farligt.
Jag kan ta med Tjut till ankorna. Det blir skoj. Tar med lite bröd till dom också.
SvaraRaderaUnder inga omständigheter! Däremot får ni gärna komma cykla hit, så kan jag måla ankor på ett papper åt pojken.
SvaraRaderaehhh...jag avstår helst alltså:P
SvaraRaderaHualigen, jag ställer inte upp på det. Sorry.
SvaraRadera