torsdag 2 september 2010

Om ett dygn

Exakt vid den här tiden imorgon har vi lämnat barnen på skola och dagis och ska själva börja ta oss ut till flygplatsen.

Imorse var Tjut uppoch ner och framochbak och glad, ledsen, arg, kramig. Jag steg upp precis till allt det där. Vi kramades efter en del tjafs med påklädning, han lade sina korta armar runt min hals. Sa att han älskade mig sen gick de iväg. Han studsade fram, hade glömt allt med att vara på dåligt humör. Han hade inte tid att vända sig om utan höjde lilla armen, vinkade och ropade "Ha en bra dag mamma".

Rut har varje morgon (varje migränfri) ett strålande humör och vill ofta gå tidigare till skolan. Likaså idag. Imorgon kan det bli annorlunda, ty hon avskyr farväl. Men hon planerar inför att vi är borta. När läxan ska göras, vad hon ska ha på sig på dansen i helgen och oroar sig för att glömma badkläder till det det allra första badet i skolan på måndag.

Knut, han är det piggaste barn man kan känna på morgonen. Han leker, han pratar, han busar, han fixar frukost, han är klar först. Han vill aldrig någonsin komma sent till skolan för han vill hinna med gröten där. Han säger inte så mycket om att vi reser, han vill att vi ska hälsa Messi och är grymt besviken att Zlatan bytt klubb. Visserligen har han kommit på att de kanske rear ut alla Zlatan produkter och vill ha de trots att han bytt klubb.

Vi har aldrig åkt iväg och lämnat barnen mer än en natt. Jag tror faktiskt det är det längsta jag varit ifrån de. Men de har ju världens bästa barnvakter så det oroar jag mig inte ett dugg för. Däremot vet jag att mitt hjärta kommer att skrika efter dem och jag kommer sakna dem fruktansvärt mycket. Jag kommer att ha en underbar långhelg med Pappan och jag längtar verkligen jättemycket. Men jag kan inte låta bli att komma att sakna.

Nåväl. Idag står vila kvar på schemat, förkylningen är faktiskt lite bättre, ingen feber, men känner mig fortfarande lite sliten. Jag ska packa (helt otroligt att packa till två vuxna, blir ju knappt någonting i väskan). Jag ska på massage för att fixa rygg innan resan. Jag ska sälja vår hund som är enormt störande idag. Ska skriva brev åt alla barnvakterna med viktiga tider och sånt. Ska läsa bloggar.

9 kommentarer:

  1. Fina fina barn!
    Hade oxå längtat IHJÄL mig! Men NJUT!
    Kram!

    SvaraRadera
  2. Det är skönt att komma hemifrån ibland och bara få rå om varandra. Gjorde det förra året och det gick bra. Är man den som åker i väg så har man att göra hela tiden, det är värre om barnen åker och man själv är kvar hemma, då är det påtagligt...tyst..och sorgligt.
    Ha en underbar resa!

    SvaraRadera
  3. Ha ha, det där brevskrivandet känner jag igen :-) Jag tror också att de hamnar i pappersinsamlingen så fort man är utom synhåll :-D Du ska tänka på hur underbart det kommer att bli att få krama om dim igen när ni kommer hem, och ni kommer att få en UNDERBAR långhelg, jag lovar ;-) Kram på er!

    SvaraRadera
  4. Åh jag hoppas att ni får en alldeles fantastisk tid bara för varandra. :-)

    SvaraRadera
  5. Vi gjorde så i sommras, lämna alla barn hemma och spenderade en hel vecka tillsammans. Det var helt underbart skönt!
    Inget tjatande, inget krav på någonting, bara slappa och...chilla runt :D
    Och nix, vi saknade inte barnen så värst mycket ;)

    SvaraRadera
  6. Bra att du kurerar ;-) vini och ullr önskar er en riktigt riktigt mysig och härlig helg.
    kramar

    SvaraRadera
  7. ...men det kommer att bli skönt med egen tid. Till Barcelona och allt. Så underbart skönt :DD

    SvaraRadera
  8. Ha en underbar semester och njut!
    Jag är helhispig tills vi sagt hejdå och är på flygplatsen, sen släpper det om jag vet att barnen har det bra.
    I början ringde vi varje dag vi var borta men har lärt oss att barnen mår bättre om vi inte ringer, ja vi också, men det är förstås olika från olika familjer.
    Njut och ha det riktigt bra.
    ps Hade inte maken varit allergisk hade jag köpt hunden! :)
    kram

    SvaraRadera
  9. Vilken underbar 30-års present och shoppingpengar på det...gött!
    Grattis i efterskott.
    Förstår dina känslor, hjärtat och hjärnan jobbar i otakt vid sådana här tillfällen. Själv fick jag tvinga mig iväg när barnen var små, de led inte ett dugg det var bara jag som led. Och det är rätt skönt att tänka på att man vet att barnen njuter, har det bra, får nya upplevelser och längtar lite de med. Allt av godo!
    Ha det riktigt bra och frossa i allt vad Barcelona har att erbjuda och åk linbanan för mig också för det blev det inget tillfälle för sist.
    Kram:)

    SvaraRadera