Vanligtvis är det barnen som väcker en om natten

Speciellt på slutet med förkylningar, mardrömmar och sånt. Men inatt vaknade jag av att Pappan satt upp i sängen. Jag frågade vad han sysslade med
- Lyssnar, svarade han
- På vad, frågade jag
- Det lät som om någon borrar med er borrmaskin här i huset, svarade han. Sen reser han sig upp och säger:
- Jag ska kolla till Tjut.

Nog för att Tjut är en påhittig liten man, men att han, mitt i natten, skulle gå ner och borra känns mindre troligt.

Jag blev lite smått stressad och väldigt livrädd.
- Det fattar du väl att det måste vara en tjuv? väser jag när han är tillbaka och funnit barnen sovandes i sina sängar.
- Äh, säger han, det var nog inget, nu sover vi.

Jo. Jag. Tackar. Sova efter det? För feg för att gå ner och leta tjuvar, för rädd för att sova, låg jag där klarvaken hur länge som helst. När jag äntligen började somna väcker Pappan mig igen och säger:
- Nu vet jag vad det var för ljud, någon snarkar. Men han kan inte syfta på mig för jag snarkar inte. Förmodligen hörde han sig själv, han har ju öronen rätt nära sin egen näsa/hals eller hur han nu snarkar.

Ja, ja, fick sova lite iallafall. Och vet ni? Det är fredag idag. Sen hade ni rätt på typ allt i förra inlägget. Vet inte vad rätta svaret om sannolikheten men jag vet att jag sitter här på bussen med en plånbok tillhörande en arbetskompis sambo.