Vi tar honom inte förgivet längre, varje månad han får vara frisk utöver sina tecken på ålderdom är vi glada för. Aldrig förr brukade magen knyta ihop sig om han inte kom och hälsade när man klev genom ytterdörren. Nu, bara de senaste veckorna gör den det. Idag när vi kom hem orkade han inte möta oss, han har skadat sig i tassen, haltar och går inte i onödan. En stukning kanske, säger veterinären, vi ska avvakta. Men det gör ont i mig när han har ont.
Mitt hjärta fylls av värme varje gång jag ser barnen med honom, omtanken de ger honom. De små händerna som kliar han på magen, de skrattande ansikterna när de får pussar av honom. Jag vill att Ruffe ska få vara frisk och leva i många år till. Han ger oss så mycket.
Men vad ont i hjärtat det måste göra. Kram
SvaraRaderaDet är ju en livskamrat, självklart vill ni ha honom hos er ett tag till, jag hoppas Ruffe blir bra snabbt igen! Det knyter sig i magen på mig också... Våran är bara tre men jag vet att den dagen kommer alltför snabbt.
SvaraRaderaHoppas att eran älskade Ruffe blir bra och får leva några år till!
SvaraRaderaDet är så sant som man säger att hunden är ens bästa vän. Ruffe ÄR ju en familjemedlem som vem som helst..
Krya på sig lille Ruffe
får tårar i öronen...hoppas ni får ha honom hos er länge till
SvaraRaderaLillruffe då :-( Usch vad det är hemskt när djuren blir gamla. Stor kram till er alla och lite kli på magen till Ruffe från mig!
SvaraRadera