Hört på skolan

Där går jag sådär vårglad som man bara kan vara dagar som denna. Lite längre bort står Knut och spelar basket med några kompisar. Jag stannar till vid hans fröken som står och samtalar med Ruts fröken.

-Har allt varit bra med Knut idag? frågar jag

-Ja det har varit bra, man märker att Knut har mycket vårkänslor i kroppen. Han är busigare än vanligt, fast på ett snällt och gulligt sätt. Sen gör hon en konstpaus och fortsätter sedan:
- Idag har han förresten ritat en snopp. Över hela papperet.

Åh harreligen tänker jag. Vad ska jag nu säga, göra? Den andra fröken ler lite grann.

Knuts fröken fortsätter att berätta:
- Ja fast det blev en lite tråkig teckning.

- Ja verkligen, säger jag nervöst.

- Ja, jag menar, han använde inga färger, det var bara grått och vitt. Försökte uppmuntra honom att färglägga, säger hon då.

Okej tänkte jag. Vad är värst, Knut ritar snoppar eller att fröknarna uppmuntrar det med att be honom färglägga den? Jag ler igen, funderar på om jag ska säga något mer men bestämmer mig för att ropa på Knut och gå hem.


På väg hem

-Jaha Knut, jag hörde av din fröken att du ritat en teckning idag. Vad föreställde den? frågar jag med lite bestämd röst

Först funderar han en stund. Sen lyser han upp och berättar:
-Jag ritade en teckning med ett stort slott, det var grått men fröken tvingade mig att färglägga det.

Där har jag stått med ångest i magen och trott att min lilla son ritar snoppar, stora, över ett helt papper. Jag har hunnit spela upp i huvudet att det kan bli samtal och annat på grund av denna teckning. Sen hade hon sagt slott. Hur sjutton kan jag höra så fel?