Vi såg...

Shrek 3. Eller vilket nummer det nu är. Det var premiär för mig med 3D, barnen har sett det flertalet gånger tidigare så tur jag hade med de som kunde lära mig. (Nä det är inte bara att ta på sig glasögon. Man måste veta hur man ska göra om man får ont i huvudet, om man kan gråta när man har de på sig och hur man gör när filmen är slut)

Jag berättade för Rut att jag såg första Shrek filmen på bio när hon låg i min mage. Kommer ihåg det som det var igår. Innan filmen hade Ruffe av någon outgrundlig anledning trott att jag var ett träd och lyft benet och kissat på mina enda rena mammabyxor. Jag grät. Sen var jag arg. Sen grät jag lite på bion för Åsnan var så väldigt lik Ruffe till gester och sånt och jag fick dåligt samvete att jag var arg på honom.

Tänka sig, nio år senare sitter jag i en biosalong med två av mina tre barn och ser en uppföljare. Fnissar fortfarande åt Åsnan som fortfarande är som Ruffe. Rut säger att om 20 år kanske hon sitter i samma salong och ser Shrek nr 20 med sina barn. Kanske det kanske.