Den varma dagen igår

var väldigt varm. Otroligt varm. Vi visste inte var vi skulle ta vägen. Efter en halvdag på altanen, i barnpoolen, på gräset, vattenkrig, glassätande så tog vi cyklarna och hälsade på lite djur.

Denna utflykt blev till att minnas. Jag var övertygad om att Tjut skulle vara överlycklig och aldrig vilja åka hem. Ack så fel jag hade. Kossan bajsade och då skrek Tjut och Knut ville spy. Tjut ville hem på en gång och Rut ville köpa en kanin för sin månadspeng. Vi avledde alla skräckupplevelser och habegär med att köpa mer glass. Rut tappade sin i koskit och Tjut var fortfarande förskräckt så han inte kunde äta sin så den smälte bort. Vi lämnade gården, åkte till sjön, molnen kom då med. Vi badade lite ben, Tjut badade med kläder så vi beslutade att åka hem. På väg hem på ett väldigt stort övergångställe blev vi nästan påkörda. Mitt hjärta slog snabbt och vi satte oss på cyklarna och vi cyklade. Vi cyklade snabbt och för långt och vips visste jag inte var vi var längre. En redig omväg senare var vi hemma.

Det var fortfarande lika varmt och vi hade svårt att somna, sova och vakna imorse.

Jag återkommer i senare idag när hjärnan vaknat till liv och det händer något mer här än Våra bästa år på TVn och barn som leker på rummen.