Igår talade vi om sanningen för Tjut

Vi berättade att

och

Inte är samma sak/person. I veckor nu har Tjut gått omkring och velat se "Sean Banan i pyjamas". Jag har inte riktigt vetat vad som skulle vara värst av dessa saker för honom att se. Men eftersom han går och slänger med ordet "Sean banan" till allt och alla bestämde vi oss för att visa sanningen. Först slog vi på en snutt av Bananer i Pyjamas, på spanska, för det var det enda vi hittade. Han skrattade och var överlycklig. Sen stängde vi av och sa: "Nu Tjut ska du få se vem Sean Banan är". Slog sedan på musikvideon till ett Gott Nytt Jul. Besvikelsen var stor. Tjut som aldrig är mållös sa inte ett knyst. Han bara stirrade. Det var nästan som om vi berättat att vi inte var hans föräldrar eller något sådant.

Vi klarade inte av att se honom så besviken så i stilla sinnesförvirring lovade vi på heder och samvete att åka och köpa en Bananer i Pyjamas film åt honom. Det gjorde vi och nu ligger den nerbäddad i hans säng, i väntan på att han ska komma hem från förskolan. Det var bäst att den låg där "så ingen annan hittade den och såg den när han var borta". Stor chans tänker jag.

Nu vet jag inte vem det är mest synd om längre. Oss förmodligen. Förstår ni, vi kommer att vara tvungen att se på Bananer i Pyjamas i flera veckor! Då är hans andra idol som vi nu har sett sjuhundrasjuttio gånger de senaste veckorna betydligt bättre. Sharpay. Ni får en bild av henne också ifall ni inte vet vem det är. Kanske gör det att ni även tycker väldigt synd om oss?