onsdag 31 mars 2010

Allt för min syster

gör jag... Nu ska vi se en film som heter så också. Killarna spelar tvspel i källaren och vi gör oss redo med näsdukar.

Denna soliga eftermiddag

tränar vi pilates med stövlar...



och sitter inne och spelar DS...



Vad gör ni?

Tjohoo!

Idag ska bli en bra dag. Knut var uppe med tuppen, Rut vaknade helt utan huvudvärk, Tjut ska iväg till Blåkulla idag och träffa en jättekyckling (med skräckblandad förtjusning skulle jag tro).

Själv har jag en bad hair day och skrövlig klänning men det blir nog bra.

tisdag 30 mars 2010

Snart kan vi grilla

bara lite snö kvar för Tjut och Vovven att skotta/gräva bort.


Fick bli en kort dag idag

Rut har fortfarande migrän och pappan behövde på jobbet så jag fick lov att sluta ett par timmar tidigare. Alltid kluvet det där, jobbigt att alltid vara borta från jobbet men samtidigt vill man vara hemma med sina barn som inte mår bra. Det är skönt att göra som idag, dela på dagarna.

Sen är det inte fy skam att komma hem till hembryggt kaffe, en bit choklad och framförallt till Rut. Dessutom skiner solen som den inte gjort på flera dagar.

Det är tungt att stiga upp

när hjärnan fortfarande har vintertid. Enligt den ringde min klocka 04:30. Det är omänskligt. Tog mig upp och iväg iallafall, även om en stor del av mig hellre skulle varit hemma och baddat Ruts panna med en kall handduk. Migränen har slagit till igen.

Tisdagar är för övrigt min veckans-värsta-dag. Vet inte varför men klockan går aldrig så sakta som på en tisdag.

måndag 29 mars 2010

Så här låter det

vareviga dag efter förskolan:

-Tjut, hur har det varit på dagis?
-Inte putta, inte slåss

Vad menar han med det?

Tur att somliga

av oss i familjen har inbyggda väckarklockor. Skulle vi gå efter väckarklocksansvarige för igår skulle vi sovit fortfarande. Det blir inte bra om man bara flyttar fram larmet en timme för att man inte vet hur man ställer om själva klockan. Tur att jag finns så vi alla nu befinner oss på förskola, skola och arbetsplatser.

söndag 28 mars 2010

Man lär sig något nytt varje dag

I helgen har jag lärt mig dessa viktiga saker

- Det är kallt i en ishall, passar sig inte att sitta i ett par timmar i leggings även om små konståkare värmer ens hjärta.

- Sommartid är inte = sol och värme

- Även om man är hos sina svärföräldrar är det helt okej att hålla för öron och blunda om det är läskigt i en film, bättre än att skrika, märks mindre.

- Om man köper en ny hårklippningsapparat/trimmer kan det var en god idé att börja lite försiktigt. Börja inte fram i luggen med den, finns risk att det blir kortare än vad du lovat vederbörande.

Lyxhelg

Förmiddagen igår spenderades på leksaksaffärer för att spendera månadspengar. Det inhandlas extremt viktiga plastsoldater till Knut. En mycket, mycket dyr liten panda till Rut, med en del av den pengen gick direkt tillbaka till välgörenhet så denna panda kommer med all säkerhet vara extra speciell. Tjut han fick ytterligare en boll, behövs nog.

Vid middagstid lämnade vi stan, åkte ett par mil till käraste farmor och farfar. Där avnjöt vi typ världens godaste måltid någonsin, vi var så mätta efteråt att det inte ens fanns en tanke på att rymma något som helst lördagsgodis. Vi sov där, hade siktet inställt på att lille Tjut skulle vakna 6.30 och då skulle vi le åt honom, omfamna honom och berätta att han varit så duktig som sovit till 7.30 (Hej, hej sommar). Väckte honom 8.30 i dagens tid. Känner mig lätt besviken, liksom lurad på en timme idag. Klockan är redan eftermiddag, därmed snart kväll och snart måndag.

Vi är hemma nu, Tjut sover, Rut och Knut spelar schack med varsina regler, kan bara sluta bra känner jag.





Vem ser ut att vinna?

lördag 27 mars 2010

Välkommen sommartid, välkommen

Tjut som skämt bort oss med att få sova till minst 7.30 på lediga dagar har de två senaste helgerna vaknat vid 6.30. Jag tror att han är redo för att ställa fram klockan, därför välkomnar vi sommartiden med öppna armar i denna familj. Vi välkomnar även SOMMARtid, alltså att detta snö-tråk-väder är ett minne blott och att gympaskorna snart sitter på allas våra fötter.

fredag 26 mars 2010

Allvarligt, check this out

Rut försöker lära Tjut lite dance moves men han kör på sin pappas dansstil. Synd att det blev lite kort man han är ju typ värsta Michael Jackson.



Att fara eller icke fara

Vi har ett tag nu planerat att göra något med Rut och Knut själva, lämna Tjut hos farmor och farfar. Vi som skulle åka var helt överens att vi ville åka till Ikea (ja, vi har fostrat de väl). Vi skulle ha åkt förra lördagen men då var vi lite små sjuka och det kändes bäst att skjuta på det. Ikea, Toys´r´us, Iittala Outlet men framförallt bara umgås utan att passa tider med den lille. Allt var spikat och klart tills vädergudarna ville oss något annat. Nu handlar det om moget övervägande om att köra denna sträckan i snöoväder eller skjuta på det till en annan helg. Eftersom jag är en smula åkrädd bör vi stanna hemma. Dessutom ringde min kära mamma och förbjöd oss att åka om det snöar. Bäst att stanna hemma. Tror jag.

Idag

stannar vi i soffan och myser hela dagen jag och Tjut. Tråkväder.

torsdag 25 mars 2010

Min hjälte

Rut har sedan 1 1/2 års ålder haft allt för mycket med sjukhus att göra. När det absolut-jobbigaste-som-någonsin-drabbat-oss blev bra och vi tänkte att sjukhuset numera är ett minneblott får Rut besvärlig huvudvärk med kräkningar. För ett par år sedan fick hon diagnosen barnmigrän. Detta har blivit värre med åren och numera har hon migrän 1-2 gånger i veckan. Förutom den halva dosen medicin hon står på dagligen har hon i år hittills prövat:

- Gått till osteopat som hjälpt henne med hennes onda nacke och rygg.
- Gått på akupunktur två gånger i veckan där man sätter nålar i hela ansiktet.
- Tagit en väldigt massa blodprover
- Gjort magnetröntgen, i vaket tillstånd blixt stilla under hela undersökningen
- Varit på Öron-näsa-hals och fått gå igenom en hel del inte roliga undersökningar
- Idag lämnat blodprover, utan någon förvarning utan bedövningssalva

Allt detta gör hon utan något som helst klag, inga tårar, inga protester, ingenting. Min högsta önskan är att det skulle finnas något som hjälper henne men vi är i en återvändsgränd och får acceptera att läget är som det är. När hon ikväll vaknade efter ännu ett migränanfall kom hon till mig, med sina två studsbollar hon fått på de två sista undersökningsdagarna och sa att hon sparade på dessa och ville gärna ha ett bollhav med dem. Det vill inte jag. Vill inte att hon ska behöva få en till överhuvudtaget. Men hon är min hjälte för ingen kan klara allt detta så bra som henne.

Förresten så är alla sjuka barn mina hjältar. Tips på ett bra program är "Barn på sjukhus" som visas på Bolibompa, torsdagar, då är jag och Rut fastklistrad framför tvn.

Det var med nöd och näppe

att vi tog oss hem från vårdcentralen nyss. När vi kommit nästan hela vägen hem ropar Tjut: -AJ jag har ooooont i benet. Benet har fått magsjuka!!! Detta är nog ett väldigt allvarligt tillstånd för ett ben, men jag lyckades bota det genom att låta Tjut gå en bit. Så äntligen hemma med friska ben.

Bästa gömstället

Om Tjut leker kurragömma eller om man bara måste gömma sig för att slippa byta blöjor, ta på sig byxor, torka näsan eller annat som mamma vill har han hittat det perfekta gömstället. Här gömmer han sig alltid, flera gånger per dag. Blir tufft när vinterjackorna hängs bort.


onsdag 24 mars 2010

Påskägg

Eftersom påsken brukar vara fylld med godis och annat gott sa jag till Rut och Knut idag att man kanske ibland får en liten present i ägget och inte så mycket godis. Jag berättade om hur jag förknippar påskägg med hopprep, studsbollar, kritor till hagar och annat som man välkomnar våren med.

De spånades fram och tillbaka tills Rut sa till mig att allt hon önskade sig var fräknar. Mormorn har redan föreslagit att hon kan sola med en sil över ansiktet, hon har själv funderat på önska sig en kajalpenna som hon kan rita fräknar när hon ska på fest eller så. Knut föreslog att vi kunde skära bort några av mina och limma fast på henne.

Knut hade också bara en stor önskan. En livs levande apa. Tror jag får hitta på något eget med risk att de blir besvikna...


I år är året

då jag fyller 30. Har haft lite svårt att tro det men jag har börjat se tecknerna på att det verkligen är så.

1 Har läst och hört att de flesta som har en blogg är född på 70-talet. Är man född då är man minst 30 år. Detta måste alltså vara ett ålderstecken.

2 Jag vaknar pigg 7:00 på helgerna, vrider mig lite extra eller fipplar med något för jag vill ju så gärna att resten av familjen ska vakna. Morgonstund har guld i mund. Detta kan även bero på ljuset ute och kanske rättas till på söndag då vi ställer om klockorna. Vi märker.

3 Skulle jag få bestämma middagar skulle det vara husmanskost varje dag. Falukorv i ugnen med potatismos t ex. Folk under 30 äter mest pasta tror jag.

4 Jag är stel i kroppen på morgonen, vill gärna göra lite morgongymnastik.

5 Jag gillar att påpeka åldern för alla som är några äldre och spela lite på min ungdom, det måste ju vara någon slags försvarsmekanism?

6 Jag blir lika glad varje gång busschauffören frågar om jag vill åka på ungdomsbiljett (ja t om barn biljett har jag varit med om senaste året)

Tydliga tecken eller vad?

tisdag 23 mars 2010

Vägen är inte lång

Ingen bilväg, inget övergångställe, ingen parkering, endast en 50 meter lång fin stig som leder från skolan till hemmet. Trots detta kan jag aldrig slappna av förrän skolbarnen kommer genom dörren. När lillebror är sjuk då får de stora gå hem själv, vilket de gladeligen gör. Idag tog det 15 (!) minuter för de att gå hem. Jag tittade ut genom fönstret både en och två gånger innan de äntligen står leende i hallen.


Vård av barnar idag

Hör iof inte till ovanligheterna att jag gör det. Det är Tjut som är sjuk denna gång, feber, hosta, snuvig, misstänker starkt att han har RS viruset som härjar. Mina ögon påminner om figuren på hans tröja, man blir lätt så av att ha sjuka barn och inte fått jobba en hel vecka i streck sedan november. Men nu sover han så jag slår mig ner med en kopp kaffe och senaste numret av Mama. Jag öppnar altandörren med och lapar lite sol.


måndag 22 mars 2010

Lycka i en liten ask



Som Rut sa när vi gick ut från affären: -Mamma, varför hoppar du inte av glädje? Det brukar jag göra när jag får något jag velat ha länge.

Det gör jag, inombords. Det är bäst så.