När man är lite låg

har den där krypande känslan i skinnet ni vet? Man orkar inte höra ljud från låtsas dammsugande barn, barn som spikar och sågar, TVn som försöker överrösta detta barn (för det är ett barn jag pratar om) då är det rätt bra att ha en syster att åka ut på lite affärer med. Hon botar PMS bättre än någon annan. Idag fick jag en present med. En lovely sjal.



När hon dessutom berättade att hon fått ledigt på vår födelsedag (vi har förmånen att dela dag vi) som jag inte trodde hon skulle få, då blev jag gladare.

Jag tillät mig även (med tanke på lågheten) att köpa yoghurtnötter. Det kan ju aldrig räknas som godis? (Speciellt eftersom jag inte äter godis på veckorna.)

Jo, barnen sov när jag kom hem, rätt nice det med. Kanske, kanske vänder humöret nu då? Jag har ju väntat hela dagen...