torsdag 10 november 2011

Stor i orden men liten på jorden

- Mamma vet du varför jag skriker ibland? Det är för att de är så jobbigt att vara liten. När jag blir stor som Knut, då ska jag aldrig mer skrika i hela mitt liv. Det lovar jag...




Nu är ni mina vittnen, ok?
Upplagd av kl.

6 kommentarer:

  1. Knaada10 november 2011 kl. 15:53

    Men, fast skrika ibland bör man annars dör man...

    Fast man är stor liksom. Annars kan det bli som för mamman och det kommer i sång istället, inte heller helt bra :)

    SvaraRadera
  2. Mallan10 november 2011 kl. 19:49

    Men åh, raring då :-)

    SvaraRadera
  3. Shamrock10 november 2011 kl. 20:29

    haha - gud vilken härlig kommentar

    SvaraRadera
  4. Tjillevippmorsan10 november 2011 kl. 20:50

    Haha- fullständigt underbar liten reflektion!

    :)

    SvaraRadera
  5. Anna11 november 2011 kl. 08:18

    Haha fantastiskt!! :)

    SvaraRadera
  6. Therese - Femstjärnigt11 november 2011 kl. 10:09

    Haha, underbar unge!
    Kram

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)