Känns konstigt att snart glömt bort att när du är förkyld har du "så jobbig husta". Att du lägger huvudet på sned och frågar med din raraste röst om jag vill "musa i soffan lite". Och om jag då vill låna din "sluttefilt". Eller för att inte tala om när du låter arg på mig och vill ta mig till "polismantionen". Eller när du kör din röda bil och har ett enformigt brummande som tillslut finns kvar i huvudet fast du tystnat för länge sedan. Hur svårt det är med "R" och det gör att alla namn du uttalar blir så mycket roligare.
Eller hur perfekt du klarar scheljuden så du tom använder de där de inte ska vara. Eller när du försöker använda dig av för dig stora ord som "nyfiken" och "orolig" men de blir i helt fel situationer.
Tänk när du är så stor och jag inte längre har någon liten att lyssna på som inte riktigt grejar orden. Då inte hjärtat skuttar till det där lilla skuttet av ren och skär mys när man har en liten läspande röst att lyssna på. Jag vet att hjärtat skuttar av andra saker när du blir äldre. Det visar Knut och Rut varje dag. Men just det där språket, som snart är det enda beviset på att du inte är riktigt stor ännu. Det kommer jag sakna. Så snälla lilla krumelur, inte bliva så stur så snabbt. Lova?
Visst har jag också önskat några gånger att mina inte blivit så stora så fort. Men det har sin charm det med. Men det där fotot är svårslaget!
SvaraRaderaJa lätt att få smått panik när den minsta växer på tok för fort!
SvaraRaderaDe växer alldeles för fort barnen, ibland önskar man ju att de stannade i en viss ålder ett tag!
SvaraRaderaFint skrivet :)
och verkligen söt bilD1
Så fint, så sant!:)
SvaraRaderaJAg håller med! Saknar också det där!
SvaraRaderaSjälv tycker jag precis tvärtom, ju äldre mitt barn har blivit destå roligare tycker jag att livet har blivit. Det började liksom inte bra med 3-månaderskolik och andra problems... Så ju äldre hon blev ju bättre gick livet att leva. Nu är hon 11 och alldeles underbar...
SvaraRaderaÅh så rart skrivet.... :-)
SvaraRadera