Såg en film som fick mig tänka på mormor. Saknaden kan göra sig starkt påmind trots att det 6 år sedan hon gick bort. I vanliga fall när man tänker på mormor är de det de vardagliga sakerna. Hennes skratt, det mjuka vita håret, hennes modemedvetenhet och hennes allmänbildning som var imponerande. Hennes livshistorier och hennes omtänksamhet. Det är det jag tänker på.
Filmen handlade om döden och man fick följa de som var i slutskedet. Det gjorde att jag blev påmind om mormors död. En klump växte i både halsen och magen och jag kämpade för att inte gråta. Lilla mormor.
Nu ska jag ta mitt infekterade öra, min feber, mina känslor och bädda ner mig för lite sömn.
Jag saknar min mormor varje dag och åren bara springer iväg. Det är alltid svårt att bli påmind om våra kära som inte längre finns här med oss. Samtidigt kan det vara fint för det är ju det goda man tänker på, det goda som får oss till tårar. Det goda som får att sakna så fruktansvärt.
SvaraRaderaKram!