Ibland vet man inte vad och hur

man ska skriva. Ibland tar det bara stopp.

Som förra veckan, då vi gjorde en efterlängtad resa. Där vi sedan har det så bra man kan ha det. Plötsligt hör man nyheter om en bomb och någon som skjutit mot ungdomar i Norge. Vi försökte sedan hålla oss uppdaterade mellan mat, fotbollsmatcher, lek, shopping. Utan att från början förstå vidden av det. Känslan av två världar gör en återigen påmind.

Det fruktansvärda växer till det värsta man kan tänka sig, man hör hur siffran för offer och saknade stiger. Man förstår att familjer kastas mellan hopp och förtvivlan. Det som vi här upplever som en lång väntan av information, hur ska de känna som fått de där samtalet från sin kära anhörig men sen inget mer? När man ser den där pappan på nyheterna som berättar att han fått ett samtal från sin dotter att någon skjuter på henne och att hon älskar dem. Sen tystnad och väntan. Man kan inte föreställa sig något värre.

När vi åker hemåt från Sandviken ser man som vanligt denna tid på året väldigt många norska bilar. Tidigare år kanske man reflekterar att det är många norska turister på vägarna. I år fick jag en klump i magen och kände för varenda norrman man stötte på.

Eller som den soliga varma dagen vi hade i onsdags och beslöt oss för att åka till havet för att bada. Fantastiskt väder, varm sand mellan tårna och känslan att sätta ner fötterna i havet och känna de svalkande små vågorna. Vi vadar ut men när vattnet sträcker sig mot min midja skriker jag att det är för kallt och att jag inte vågar doppa mig. Plötsligt sveper tankarna tillbaka till Utöya. Jag tänker på de stackars barnen som hoppade i det kalla havet och simmade för sina liv. Jag doppar mig och känner klumpen i magen och måste upp ur vattnet.

Precis som för så många andra försöker man föreställa sig hur det gick till. Bilder man inte vill ha spelas upp i huvudet, fast egentligen vet man ingenting. Man kan inte föreställa sig.

Vi har en stor fotbollscup hör i stan, här finns många norska ungdomar. Jag tänker på dem, vill försöka möta de med en varm blick som vill säga så mycket. Dessa vi möter känner förmodligen någon som känner någon som...

Affärer i stan har satt upp enkla skyltar som t ex "Norge, vi tänker på er". Att vi gör. Vi tänker på er Norge, dag ut och dag in. Vi läser nyheter och mår dåligt. Vi vill göra så mycket för er. Budet att ni vill bygga upp ett land med kärlek och inte med hat gör att jag vet att ni tar er framåt trots att det blir en jobbig väg. All styrka till er.