Okej, lovar att det här är sista gången

jag skriver om Big Brother men jag måste bara.

Jag fattar inte hur man kan bo där i över 80 dagar (det är de väl uppe i nu?) utan att bli helt galen. Om man bortser från att jag har man och barn, för då skulle jag klara en dag kanske. Men annars, tänk att inte få prata med sin mamma och pappa, jag skulle nog bli så tokig att jag åt upp en matta eller något. Det kan ju vara lite roligt att fundera hur det skulle vara att bli inlåst med sina arbetskamrater typ. Spännande tanke.

Tisdag mina vänner, förr var det min allra värsta dag i veckan, nu är det bara en dag i mängden. Jag ska till skolan en liten sväng, förbereda en redovisning, den allra sista vi har tillsammans, grupp-den-allra-bästa-A. Lite sorgligt, vill behålla min grupp för alltid.