Jag börjar längta lite

efter bloggen. Jag har haft ett oförskämt långt sommarlov från allt. Det har bara varit jag, barnen och två av veckorna fick Pappan vara ledig.

Funderar på bloggens vara eller icke vara. Tror den kanske får vara en stund till. Jag kanske provar och ser hur det känns efter mitt sommarlov.

Sen sist har vi....



Njutit av nya altanen på framsidan, i kvällssolen. Då det nu var sol.



Passat på att bada då vädret tillät det.



Tränat. Jag till höger och fina syster till vänster.



Gjort om rum till barnen.



Varit i Barcelona, jag och Pappan själva, utan barn. På bilden Sitges som vi gjorde en dagsutflykt till.



Hängt med Mia. Älskade lilla systerdotter.



Och en av mina största bedrifter någonsin. Jag har tagit körkort!

Ungefär det får sammanfatta det som hänt sen sist. Däremellan har vi skrattat med vänner, klippt gräs, städat, ätit, sovit, gungat, gjort sandkakor... Ja ni vet.

Instagram?

Har ni?

Jag har. Det vuxna namnet jessanj80. Hur hittar jag er?

Morsdag

Älskade omtänksamma ungar. Tänk att morsdag blir så mycket bättre när barnen själva fixar till en. Se bara vad barnen gav mig igår

Av Rut:



Av Knut:



Av Tjut:



Fin fina saker.

Idag är Tjut febrig så vi stannar inne och ser på film och leker idag. Vad gör ni?

Konstiga saker

En grill. Inomhus. Den stod i vårt vardagsrum samma dag som en brandsnubbe var och pratade säkerhet med oss. Han sa ingenting om grillen. Det borde gjort oss oroliga.



Ni fattar inte hur mycket myror det här är i kvarterets myrstack. Allt det bruna är myror, det är liksom en myrstack med enbart myror.



Så sjukt höga ryggstöd på de hör stolarna. Det får alla att känna sig som väldigt små.



Prästens bil. Vilket registreringsnummer.

Nu så.

Jag har skrivit en B uppsats och i samband med det gav jag mig själv internetförbud. Inte var det enkelt men ett måste för att jag inte skulle göra allt annat. Det fungerade för jag är klar med min B-uppsats en vecka innan inlämningsdatum. Så skönt. Så nu är jag tillbaka.

Man kan säga att jag nästan har sommarlov nu. Har en eftermiddag kvar i skolan och sen håller jag på med körkortet. 31 år och körkortslös, det går inte. Blandade känslor kring detta men det går nog bra.

Annars sen sist? Fotboll, cykling, utelek. Typ. Kallt har vi haft men nu ryktas det att det kan bli dags att sola i slutet på veckan. Har massor med läsning på alla bloggar att ta igen så någon dag med moln är okej med.

Vågar man säga

att nu är nog våren här? Jag tror det. Ikväll firar vi vår och att denna intensiva vecka är över. Fr.o.m. nu kan jag fokusera på min B uppsats. Kul!

Men först, en långhelg som innebär att träffa massor med vänner. Är inte det ett vårtecken så säg? Att man börjar vistas utanför huset och tillsammans med andra?

Hej vår!

Det här med sport

Jag tycker det kan vara sjukt spännande att se sport. Fotbolls VM, hockey VM, se fotboll med Knut och heja fram Barca. Sånt är kul. Nerverna sitter ibland utanpå kroppen, så spännande kan det vara. Jag misstycker inte att exempelvis Facebook har en miljard inlägg där det står "JAAA!" "Nej!" eller "Lycka till". Man får heja och visa vilket lag man vill ska vinna. Det får man gärna.

Det jag däremot inte förstår, inte för allt i världen, är när man måste bete sig som jag vet inte vad och trycka ner motståndarlaget, skriva hånfulla inlägg om de (pratar Facebook fortfarande). Som om det vore på liv och död. Det är inte kul. Sen är det ju alltid ett lag som vinner och då ska det skrivas om hur sjukt dåliga alla de andra lagen är och segrar ska tas ut i förskott hit och dit.

Sen är man och tittar på knattesport, när ens barn spelar. Där är det lika viktigt som att vara en av spelarna att man har det vi säger ett sportsligt beteende. Med det menar vi att man inte ska vara arg, kunna gratulera motståndarlag till vinst, tacka för god match och trots förlust kliva av planen med ett leende. Det fungerar sisådär. Har varit med fler än en gång att spelare fått bäras av plan, att de gråtit, slängt ut fula ord till motståndarna. Betett sig osportsligt. Men konstigt? Se bara på Facebook under slutspelen i hockey så förstår man. Då blir inte sport roligt längre, när vuxna beter sig värre än 8-åringar fast de borde lärt sig så mycket mer. Osportsligt!

Låt oss lära våra barn att sport är roligt, spännande och ibland inte rättvist. Men vi tackar motståndarna och känner att vi haft roligt. Man säger exempelvis grattis till Brynäs och vi säger bra kämpat till Skellefteå. Ni höll spänningen uppe och var sjukt duktiga, det räckte inte till guld men grattis till silver! Det är väl inte så himla svårt?