tisdag 16 november 2010

Klockan är 06:30

när jag lämnar huset. Barnen nyvakna under en filt, tätt i den stora soffan.

Det är kallt, - 11 tror jag. Konstaterar att mina väldigt varma skor är väldigt halkiga mot den nattfrusna snön. På busshållsplatsen står tvillingtanterna. De som jag i många år trodde var en person, som vissa dagar hälsade och pratade och vissa dagar inte ens hälsade. Minns att jag fnissade lite när jag insåg att de var två. Nu står de alltid där, båda två, varje morgon denna tid.

Planerar att sätta mig på första bästa plats i bussen. Inte titta mig omkring så jag får sitta helt själv. Kanske spela något beroendeframkallande spel på iPhonen. Den planen faller på en gång när en dam som jag bara känner genom att vi åker buss ihop sitter längst fram. Funderade på att bara hälsa och gå förbi, men jag kunde inte. Vi pratar. Jobb, djur och väder. 12 minuter senare hoppar jag av bussen. 07:00 loggar jag in på jobbet.

Tänk att varje morgon är den andra lik. Men trots det säger det absolut ingenting om hur dagen kommer att bli.





5 kommentarer:

  1. Ett gott råd ang halkiga skor: gå till en skomakare och få vintersulat dom, funkar väldigt bra. Kram!

    SvaraRadera
  2. Brrr -11 lät kallt!

    ha en bra dag vännen

    kram kram

    SvaraRadera
  3. Vissa rutiner har vi alla i vardagen även om dagen brukar ha en förmåga att vara olika senare iaf. =) Hoppas att du har haft en bra dag!

    SvaraRadera
  4. Fy så kallt!
    Ja visst är det märkligt med dessa mornar som nästan alltid börjar på samma sett medan dagen kan bli hur som helst! Ganska skönt egentligen, att vara lyckligt ovetande :)
    Kram

    SvaraRadera
  5. ja, tänk att det är så :) jag vet aldrig vilken tid jag är på jobbet, ibladn 7.30, ibland 8.15 - allt beroende på morgonsegheten här hemma, men det är rätt bra, för vi har ingen stämpelklocka :D

    SvaraRadera