Jakten på det försvunna paketet

Innan farsdag tänkte jag klura ut någonting roligt till Pappan. Jag luskade och frågade en kompis till oss som tipsade om ett tv-spel. Perfekt tänkte jag. Det unnar han sig aldrig själv. Jag går in och beställer spelet. På torsdagen innan farsdag får jag ett sms från Posten där det står "Ditt brev är nu skickat till dig och är på väg hem i din brevlåda". Råbra, innan helgen skulle jag nog ha spelet.

På fredagen fanns det inget paket i brevlådan så vi får berätta för Pappan på farsdag att han skulle få ett spel under veckan. Måndag går, tisdag likaså, tom onsdag och torsdag. Inget paket. Pappan säger åt mig att jag måste kolla upp det och jag gjorde det idag.

Jag mailar nätbutiken och frågar om de har något nummer jag kan spåra brevet på Posten med. Jo, det fanns, sen skrev de även med en väldigt viktig text "ditt paket är skickat till Blablablavägen 21". Till en adress vi flyttade ifrån 2002. Jag ringer till Posten för att få bekräftat att de skickar tillbaka paketet till avsändaren. "Jo" säger den trevliga posttjejen "förutsatt att den som bor där inte har samma efternamn som ni". Jag kollar upp det. Den som bor där har såklart samma efternamn som vi. Självklart.

Där är vi nu. Ja, jag vet, jag borde hämta det, ringa dit eller vad som helst. Men det känns lite pinsamt. Hur ska jag få Pappan att inse att det är ju för hans skull och det är nog bäst om han hämtar/ringer och fixar själv?

Han kan förresten roa sig med det själv ikväll för jag ska ju ut och äta middag med en väldigt kär vän. En sån vän som det går allt för länge mellan gångerna att man träffas men som man alltid längtar efter.