Hon kammar håret

Dansar framför spegeln, väljer kläder. Studsar förbi någon gång. Ger mig en snabb kram kanske. Eller så slösar hon sina kramar på Tjut. Hon har lätt till skratt, hon är glad i livet. Hon har det största hjärtat jag vet och de finaste egenskaper ett barn kan ha. Det är som hon lever lite extra. Jag är övertygad att det beror på att det faktiskt är ett mirakel att hon är här. Den 13 mars 2003 trodde ingen att hon skulle vara här hos oss något mer.

Det var den här dagen för 8 år sedan hon lades in för svårt hastigt uppkommet hjärtfel. Dagen vi bad om mirakel och som vi fick. Har haft svårt att förhålla mig till denna dag. Vädret ute, doften av mars, datumet i kalendern, kan ge mig en klump i
magen. Men hade de inte lagt in oss precis då hade Rut inte funnits här. Hade vi bara väntat en natt till, åkt hem som läkaren ville, då skulle vårt liv vara helt annorlunda och mycket mindre
rikt. Därför bör detta vara en dag att firas, trots alla blandade känslor. Vi väljer att vi idag kramas lite extra. Och firar. Vi firar den allra finaste Rut!