Ingen bilväg, inget övergångställe, ingen parkering, endast en 50 meter lång fin stig som leder från skolan till hemmet. Trots detta kan jag aldrig slappna av förrän skolbarnen kommer genom dörren. När lillebror är sjuk då får de stora gå hem själv, vilket de gladeligen gör. Idag tog det 15 (!) minuter för de att gå hem. Jag tittade ut genom fönstret både en och två gånger innan de äntligen står leende i hallen.
Härligt! Snyggt! Nu har jag ännu mer läsning... Jo, den tedrickande dottern är svårt att få isäng... just nu hoppar hon runt i sängen och spelar teater för katten... Hon hade gärna fått vara lite trött.
SvaraRadera